<3
Många drömde om en vit häst eller ponny då dom var små, inte alla fick en eller skaffade sig en. Jag är en av dem som drömde om en vacker vit ponny som galopperade i vindens hastighet över ängarna, gnäggar då man kommer till stallet eller vilar mulen på ens axel och blåser luft i ens öra. Jag trodde aldrig att det skulle bli så det vara bara en dröm fram tills den 23 maj 2006, det var första gången jag verkligen han, såg han som en sådan ponny.
Redan första gången jag red han på lektion kände jag att det vara rätt, det var så här det skulle vara men då var han till salu och jag ville inte fästa mig vid en ponny som garanterat skulle försvinna ur mitt liv ganska snart, så då jag fick lov att hyra en häst över sommaren så valde jag Karamell som etta men fick honom inte , och tur var väl det annars hade jag aldrig fått chansen att lära känna den bäste av dem alla på riktigt. Tänk om inte Britta fått ha Karamell utan att jag fått honom? Då hade jag aldrig fått den där vita dröm ponnyn som jag drömmde om som liten. Dagen då jag skulle lämmna tillbaka han var hemsk, trodde att nu var det slut, nu så skulle någon snart vilja jag ha han , men så ville han helt plötsligt inte gå ut ur hagen då vi äl skulle åka inte heller kliva in i transporten och inte ur den.
Kanske kände han att det var här han hörde hemma, här hos mig. Helt plösligt då vi var framme så sa mamma till Anna att om ni ska sälja honom vill vi ha honom, kan ni förstå hur lycklig jag blev?
Två veckor senare hämtade jag tillbaka han till mig, först på prov sen så skulle vi köpa han. Två perfekta veckor gick och det blev dags för vetrinärbesiktning gick han inte igenom första gången men efter 4 veckors behandling så var du friskförklarad ytterligare 3 veckor gick innan vetrinär beskitningen blev av och sen var han min, Bara min. Den där ponnyn jag drömmt om var min, bara min. Han finns här för mig när jag inte orkar , som när de blev tvungana att ta bort Blanda , hade jag inte haft han vet jag inte vad jag skulle ha gjort.
Den ponnyn jag berättar om nu är Hojagers Saturn ,eller till vardags Jäger.
Ni vet den där sagoponnyn jag skrev om från början?
Jag fick den, och jag släpper den inte ifrån mig heller.
Aldrig någonsin
Du och jag Jäger, tills döden skiljer oss åt.
Redan första gången jag red han på lektion kände jag att det vara rätt, det var så här det skulle vara men då var han till salu och jag ville inte fästa mig vid en ponny som garanterat skulle försvinna ur mitt liv ganska snart, så då jag fick lov att hyra en häst över sommaren så valde jag Karamell som etta men fick honom inte , och tur var väl det annars hade jag aldrig fått chansen att lära känna den bäste av dem alla på riktigt. Tänk om inte Britta fått ha Karamell utan att jag fått honom? Då hade jag aldrig fått den där vita dröm ponnyn som jag drömmde om som liten. Dagen då jag skulle lämmna tillbaka han var hemsk, trodde att nu var det slut, nu så skulle någon snart vilja jag ha han , men så ville han helt plötsligt inte gå ut ur hagen då vi äl skulle åka inte heller kliva in i transporten och inte ur den.
Kanske kände han att det var här han hörde hemma, här hos mig. Helt plösligt då vi var framme så sa mamma till Anna att om ni ska sälja honom vill vi ha honom, kan ni förstå hur lycklig jag blev?
Två veckor senare hämtade jag tillbaka han till mig, först på prov sen så skulle vi köpa han. Två perfekta veckor gick och det blev dags för vetrinärbesiktning gick han inte igenom första gången men efter 4 veckors behandling så var du friskförklarad ytterligare 3 veckor gick innan vetrinär beskitningen blev av och sen var han min, Bara min. Den där ponnyn jag drömmt om var min, bara min. Han finns här för mig när jag inte orkar , som när de blev tvungana att ta bort Blanda , hade jag inte haft han vet jag inte vad jag skulle ha gjort.
Den ponnyn jag berättar om nu är Hojagers Saturn ,eller till vardags Jäger.
Ni vet den där sagoponnyn jag skrev om från början?
Jag fick den, och jag släpper den inte ifrån mig heller.
Aldrig någonsin
Du och jag Jäger, tills döden skiljer oss åt.
Kommentarer
Trackback
